När vi köpte huset såg jag direkt framför mig hur den urfula trappan inklädd i röd och beige plastmatta skulle renoveras och bli vitmålad. "Ett jäkla jobb" fick vi höra att det var vilket inte var hittepå. I början av november var jag höggravid i nionde månaden och då körde vi igång. Efter några veckors slit och hjälp från snälla släktingar var platsmattan ett minne blott och en vitmålad trätrappa som är omöjlig att smyga i var på plats. Jag tycker den är underbar och ger huset ännu mer själ.